This is China - Boris Miranda heter jag och bloggar från Kina där jag numera bor på obestämd tid. Studerar mandarin och är allmänt lat under fritiden.

Hampi, well worth the trip!

Nu är det tre dagar sedan jag landade i Hampi och det har absolut varit den bästa hållplatsen i Indien by far! Naturen är underbar och det finns inte så mycket skit på gatorna. Jag stannar på ett gäst hus som heter Rambos Guest House och ligger ute i vischan. Därför är det lugnt och renare. Det är djungel runtomkring och ett par 50 meter till en damm som håller all vatten för Hampi och angränsande områden. Med skyltar som avråder från att bara pga krokodiler så hoppar man faktisk in ändå. De gillar ju ändå inte mörkt kött, så än efter två dopp vid olika tillfällen så lever jag. Det enda var dock småfiskarna som liksom hugger till mot fötterna och ger en en otrolig "nu-kommer-jag-att-bli-uppäten-av-piranhor (?)" paniken. Men ingen fara, jag lever än. Imorgon bär det av till Gokarna som ska vara en timme ifrån Goa och vara det finare Goa. Det blir nattbuss och kommer ta cirka 9 timmar. Snart kommer Holi festivalen att dra igång, så efter Gokarna bär det vidare upp landet till varmare breddgrader där de firar Holi som sig bör. Tack o hej!

2016-03-14 @ 14:50:45 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Balu & Ernie

Idag har jag landat i Hampi, Karnataka, som är en väldigt helig plats. Runt dessa trakter ska det finnas över 2500 ruiner och tempel som man bör se när man ändå är här. Träffade tidigt Balu som snabbt blev dagens tuck-tuck förare, tack vare hans namn som är klassiskt i sig, Balu (uttalas Baloo). På bussen till Hampi träffade jag också Ernie, en ur-gammal backbacker från Kanada. Han följde med mig och Balu på morgonen dit vi skulle få se soluppgången. Han var gammal nog för att ha rest till Kina redan under kalla krigets dagar, då med ryggsäck, idag är han här med rullväska. Har berättade om sin resa på transsibiriska som jag nästan kunde matcha med min cykling längs silkesleden. Han har varit runt överallt till och med Chile! Balu är en Hampi native med en finfin tuck-tuck. En finfin fru och två döttrar. Ena handen lite manglad från hans yngre vilda dagar då han fastnade med tassen, ursäkta, handen, under en vägg som rasat pga starka vindar. Hampis geografi är lite unik enligt Ernie, det är sten överallt, väldigt lite grönska, starka vindar och stormar under monsun halvan av året. Så det finns inte mycket skugga denna halva av året. Lugnet här på kvällen är bäst, man hör naturen som lever runtomkring under all denna sten. Det är becksvart ute men det är vackert att se på likaväl.

2016-03-12 @ 14:26:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Landat i Mysore

Idag har jag landat i Mysore. En skiten liten stad med en "rätt fin" viewpoint uppe i någon kulle eller berg. Men först mat sedan Maharadja Palace som ska vara en sevärdhet på denna lilla hållplats på väg till Bangalore.

Bilden här uppe är av ett fint litet barn som log när hen fick på mig. Visst ser det ut som gråt? Men det var det inte, jag svär!

2016-03-04 @ 14:56:58 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

This is India

Så, nu är det dryga 2 år sedan sista inlägget här. Så bloggen är i princip DÖD. Men nu kommer ett inlägg, ett återupplivningsförsök. Är inte i Kina, därav rubriken för detta inlägg; This is India. Landade för lite över en vecka sedan. Det är varmt. Det är fint. Det är skitigt. Det är fullt av indier. Men trots det är det kul. Att gå på squatter toalett och drömma sig bort till bättre stunder genom hela processen. Att äta med händerna är nytt. Ny mat för den delen också. Tänkte att äta med pinnar i Kina resulterade att maten smakade bättre eftersom det var en mycket ansträngande process att sitta genom en måltid där hälften av det man plockade upp föll rätt ner tillbaka på fatet igen. Här i Indien äter man med händerna som sagt. Rättare sagt med höger hand. Viktigt! Detta sätt av föra mat i mun är intim på ett visst sätt. Maten smakar än bättre eftersom man har den varma sörjan i handen innan den går i munnen. Så nu tackar jag för mig och hoppas innerligt att jag kommer tillbaka till denna blogg igen riktigt snart.

2016-03-03 @ 17:19:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

K-Poping

Alltid lika kul när kinesisk polis/brandkår gör reklam för sin sak i form av roliga musikvideos. På den här videon sjunger dom dock inte själva, inte dom första två minuter i alla fall. Två minuter in dock kommer dom in med en ny ton på kinesiska med en supersnabb disclaimer om vad man inte bör göra samtigit som dom illustrerar det som bara polisen kan.

2014-01-22 @ 14:07:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Saknar Kina

Jag har alltid rest och är van att anpassa mig till nya sätt att vara och hålla ögonen öppna efter nya saker. Och det har lett mig i det här fallet att tänka på Kina och vad jag saknar nu när jag kommit tillbaka till Sverige. Det här kom upp i mitt huvud när jag upptäckte hur fullt Stockholm kunde vara under julrushen. Kom att tänka på hur trångt det är till vardags i Kina. Överallt fanns det så mycket folk och alla pratade i munnen på varandra och man försökte snappa upp ett par ord för att kanske få sig ett sammanhang i flyende konversationer man inte var del av. Men i Sverige så förstår man det mesta, faktiskt till och med när man hör kineser prata med varandra. Det är tråkigt. Då försvinner mitt intresse helt. Det var lite som att vara spion när man tjuvlyssnade i Kina, försökte lösa först och främst vilket språk som talades.

Den där typiska uppfattningen om att kineser såg ju alla likadana ut var faktiskt en riktig och uttalad sådan. Jag hade problem, speciellt i miljön jag hamnat. Universitetsmiljö där alla var mellan 18-24 år och alla tjejer sår likadana ut och alla killar såg ut som tjejer. Frustrerande. Men efter den chockerande veckan av självinsikt (att jag också var fördomsfull) så greppade ett annat intresse mig med järnhand; språket. Så klart var jag i Kina för att lära mig språket, det var ju hela poängen. Hade kommit med ett specifikt mål; att förstå vad underbara Sa Ding Ding (萨顶顶) sjöng i sitt album Alive (2007), förstå populära Alex Fongs album L for Love (2008) och kunna sjunga med i Wang Li Homs (王力宏) hiphoplåt Zai Mei Bian (在梅边 vid sidan av plommonen). Med dessa tre mål i fickan började jag alltså kinavistelsen. Efter ett par dagar lyckades jag dock plocka bort två av tre delmål från min lista, inte för att jag alls hade lyckats på något sätt annat än att skämma ut mig själv. Jag hade upptäckt att dessa tre delmål var alla på tre olika språk. Sa Ding Ding sjöng på tibetanska med släng av mongolska och sin egen lokala dialekt, allt blandad för att skapa vad som lät så fint i mitt öra med inte förstod ett ord av. Den andra, Alex Fongs album var på kantonesiska som jag först trodde var som vad norskan är till svenskan (väldigt lika). Men inte. Helt olika och i mina öron absurt. Hans musik lät ju så bra, ville ju jätte gärna veta vad han sjöng, fick nöja mig med aningen om att det var romantiska texter som ingen förstod. Efter ungefär tre veckor så tyckte jag höra att det faktiskt var ett språk, det lät inte längre som mummel, tänka sig att kineser faktiskt pratade ett riktigt språk.

Det lilla jag förstod hade jag lärt mig genom många tröttsamma upprepningar på klassbänken. Ting bu dong (jag förstår inte), Ni Hao (hej) och Xie Xie (tack) var flitigt använda fraser som kineser runt mig slängde sig med och jag snappade upp i mina många sessioner av tjuvlyssning. Men varför Ting bu dong? Varför gick så många kineser runt och sa Jag förstår inte. Jag förstår inte, det var logiskt för mig, eftersom jag verkligen inte förstod. Men för en kines, en infödd med kinesiska som modelsmål. Då kom det upp likt en löjlig glödlampa i mitt huvud att det faktiskt inte var så lätt det där med kinesiska. Att det fanns lika många dialekter som det fanns städer i Kina. Pu tong Hua som här heter mandarin är det gemensamma språket som alla skulle förstå och prata för att kommunicera på. Lysande idé av kamrat Mao att implementera det. Hur som helst, av mina tre delmål så hade jag kvar ett, Wang Li Homs hiphoplåt. Hade sett videon på Youtube och gav mig fan på att i slutet av året skulle jag kunna läsa texterna till den och kunna sjunga med. Visade sig att sjunga var inte det lättaste när svårighetsgraden för sista versen var och fortfarande är absurd (likt Fattarus många rappa texter). Men mitt mål att lära mig kinesiska är inte på långa vägar färdigt, kommer nog aldrig att bli, det är på något sätt en trygghet i det, att alltid komma tillbaka till böckerna för att man vill lära sig mera. Skit i att målet inte är nådd, nya artister kommer med nya texter man vill kunna sjunga. Så delmål kommer det finnas gott om framöver också.

Saknar Kina för att allt var till hands, allt var ju där för mig att tjuvlyssna på, kolla upp och se tecken jag inte förstod, sporrandes mig att vilja tyda allt och inte gå vilse. Speciellt på gatan när man löst vad gatuskyltarna hade för tecken vid varje övre hörn, norr, syd, öst eller väst. När man förstod att flickan man kärat ner sig i hette selleri (som grönsaken) och att hon kallades för lilla grodan när hon var liten eftersom efternamnet uttalades likadant. När man slutade peka på menyn och hoppades på att man serverades något gott och rent ut uttalade vad man var sugen på till lunch. Saknar de där små delmålen man hade varje dag. Är det dags att åter packa väskan och bege mig dit bort igen? Den eviga studenten. Ska det bli mitt del av mitt nyårslöfte; att bege mig tillbaka till Kina och fortsätta förundras över att kineser säger Jag förstår inte? Det är ju dags för ett nyårslöfte… kanske...

2013-12-28 @ 13:51:30 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hong Kong - Kina passkontroll

Att ta sig in i Hong Kong från Kina är inga problem alls. För det första för att som svensk medborgare kan befinna sig i “ön” 90 dagar utan visum. Så då jag åkte in pekade mannen vid kontrollen (på kinesiska sidan) på bilden och frågade om det var jag, alltså om det var mitt pass jag visade upp. Jag svarade “Ja”, fick en stämpel och gick förbi. Vid Hong Kong sidan fick man frågan igen och än en gång svarade jag “ja”. No problem egentligen, kanske dom tycker att alla utlänningar ser likadana ut. För att förtydliga så har jag på passbilden ett snaggat huvud och skägg. Då jag dök upp på gränsen; långt hår fast utan musche eller skägg.

Tillbaka in i Kina efter en dag i Hong Kong var dock inte lika lätt. Fortfarande samma bild, fortfarande långa hår på huvud, inget hår på ansiktet. Genom Hong Kong kontrollen inga problem; fick frågan om det var jag på bilden, jag svarade “Ja”. Kinesiska-sidan var dock mer skeptiska. Och när jag stod där i kön så tänkte jag tanken, att det gick så smidigt, ingen konflikt än, kanske det blir första gången jag kan gå över någon gräns som alla andra verkar göra? Nä, inte den här gången heller.

Trevliga tjejen vid kontrollen skickade vidare mitt pass till polisen (som stod beväpnad) ett par meter bort. Som i sin tur vinkade mig att följa med till sin kollega. Dom kollade på mitt pass, nä, kan ju inte vara jag på bilden. Jag säger att det visst är jag. Den ena försöker sig på engelska medan den andra säger att jag kan kinesiska. Så dom fortsätter på kinesiska, frågar mig vilken skola jag studerat i (som om jag inte skulle veta vilka visum som jag hade själv på mitt pass) Vilka jag länder jag rest till, varför jag hade två Nord Korea stämplar på passet (det är en annan historia). Jag sa att passet och bilden däri var ändå taget åtta år tidigare och ända skillnaden jag kunde se var skägget och håret. Och sedan fortsatte jag med att säga att skägg växer snabbt och det gör hår också. Man rakar sig då och då, klipper sig då och då. Men som många kineser, så hade dom ingen skäggväxt alls, så dom kanske inte förstod vad jag menade?

Dom frågade om det var jag som skrev min namnteckning på passet, “självklart” svarade jag. Då fick jag ta ett blankt papper, skriva namnteckningen igen så dom fick jämföra. Såklart efter fem försök gav jag upp, den skulle aldrig bli likadan, eftersom min signatur ser aldrig likadan ut och den ändras OFTA!

När man kommer in i Kina får man också sin bild tagen vid sidan av passet för att på sätt ha båda bilderna som referens och det hade redan gjorts i mitt fall, så jag envisas med att dom skulle gå tillbaka till datorn vid kontrollen och kolla upp informationen, den fanns ju där. Och då fick dom fram mitt pass, och en nytagen bild på mig (från två veckor tidigare då jag kom in i Kina på flygplatsen från Sverige). Efter mycket om och men, två timmar senare, så bestämmer dom sig för att släppa igenom mig in i Kina, dock inte utan att beordra mig att skaffa ett nytt pass. Jag slankt förbi snabbt med att säga att den gällde två år till och att jag skulle istället klippa mig.

Trots att jag i deras ögon var nog en brottsling som försökte slinka in i landet så var dom trevliga. Roligt var det också att veta att min kinesiska nivå var så pass hög att jag kunde argumentera till min identitets försvar i hela två timmar.

2013-03-03 @ 22:38:50 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Snigel

Idag blev det snigel till middag. Mums!!! Och så fick man sig en komplimang också av någon random kines på gatan: "your skin is so pale smooth and milky white, it's beautiful, you look so young!" Om det nu var en komplimang, ingen aning, jag försöker ju inte vara milky white. Han som sa det hette John och ville bjuda mig på kaffe, han ville såklart träna sin engelska. Jag sa att jag ville träna min kinesiska. Då rann vänskapen ut i sanden, vi ville helt enkelt olika...

2013-02-03 @ 15:56:24 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

我回来了

Så var man i Kina igen. Ganska precis ett år sedan, plus någon dag, lämnade jag landet. Landade på Shanghai Pudong och har åkt Maglev, världens snabbaste tåg, in till centrum. I Shanghai ska jag vara bara ett par timmar, men oj vad det känns som att man kommit hem igen. Lukterna, el-mopparna, folket som försöker kränga iphones, klockor och tjejer på gatan. Tyst tyst närmar dom sig och visar vad dom erbjuder. Nanjing Road och The Bund side of Shanghai hinner man med i denna korta vistelse. Sedan sist jag var i Shanghai, har inte mycket förändrats, självklart är det massor, det är ju Kina trots allt, men utan Expo som var 2010, så kan man idag gå på gatorna utan att trängas. Ska jag våga mig på lite Chou Doufu på min första dag?

Dagens ord:
Shanghai pudong 上海浦东
Maglev 磁浮
Nanjing road 南京路
The bund 外滩
Expo 2010 世博会2010
Chou Doufu, stinky tofu 臭豆腐

2013-02-03 @ 10:32:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Long time no blogg

Nu är jag ju inte längre i Kina utan är tillbaka i Sverige. Så min Kina-blogg blir inte så mycket Kina-blogg. Kommer nog fortsätta skriva då och då (hoppas jag). Men en länk vill jag i alla fall lägga upp här på en sida där jag blivit publicerad på för ett par dagar sedan. Sidan heter Miteroi och beskriver sig som en "internet magazine and aggregator" och där kan man läsa spännande och kul saker och numera också mig! Med mitt blogg inlägg Stort I Changsha som är omskriven och uppdaterad och fått en titel på engelska. Jag har blivit Miteroiad alltså på www.miteroi.se

2012-03-23 @ 15:33:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Getting jiggy with it

2012-02-29 @ 02:41:15 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Saigon (aka Ho Chi Minh City) första intrycket

Nu är jag äntligen här. Staden jag hört så mycket om och jag älskar det. Det har inte ens varit ett par timmar och jag har redan träffat lite lokalfolk som inte försökte sälja något. En himla massa fler som ville sälja en massa saker, och en taxi chaufför som ville ha lika mycket i dricks som färden kostade. Och dom senaste två timmarna nu har jag varit vilse. Min mentala kompass som brukar vara så bra för att inte hamna i en sådan här situation som jag faktiskt befinner mig i nu, är trasig. Anledningen, kollandes på kartan, den här staden är inte fyrkantig (om ni förstår) där varje sväng är 90 grader och man vet att man har svängt helt om vid två likadana svängar. Ni fattar! Nu är man vilse i alla fall, men med det så blev det också trevligt, fick se Notre Dame katedralen och åt mig en riktig god pizza slice med bluecheese som faktiskt var färsk ( så pass som mögelost kan vara färsk). Nu sitter jag på Starbucks kopian The Coffee Bean & Tea Leaf som har gratis Wifi och bloggar lite. Imorgon ser planen ut som följer; jag ska krypa i tunnlar och leka Viet Cong! Kommer bli kul och förväntar mig djävulskt med träningsvärk till i övermorgon ( då man inte kan riktigt stå i tunnlarna och heller inte gå på alla fyra, för det gjorde inte dom när det begav sig, inte) ner på huk och myrsteg fram med en bössa och ryggsäck ska det vara. Och sedan War Museum och på kvällen en vespa tur och kolla in Saigon by night.

2012-02-04 @ 13:23:52 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hanoi och Uncle Ho

Nu har man lämnat Kina för denna gång. Och just nu finns man i Vietnam. Och igen infinner sig den känslan man först hade när man kom till Kinat, den här "jag fattar inget" känslan som var så vanlig i kinat första tiden. Nu kom den igen med storm. Idag såg jag Ho Chi Minh på hans mausoleum. Och där låg han, död, och tanken gick till hur han, sådär orörlig och tyst som han låg, tunn och liten och tyst, kunde slå igenom så stort och sparka så mycket rumpa! En stor man, enorm man! Medan jag såg på hans kropp så sjöng jag Victor Jara i mitt huvud. Fin upplevelse, poeten som stod emot och vann mot tyrannen från väst för rätten att få leva i fred!

2012-02-02 @ 06:53:41 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Att kissa i en papperskorg

Sitter på tunnelbanan och åker tillbaka hem igen. Eller till lägenheten där jag för tillfälligt bor. Bredvid mig sitter mamma och barn, pojken ungefär tre år ung säger att han e kissnödig. Mamman ber honom hålla sig eftersom det inte finns någon papperskorg i tunnelbanevagnen. Hörde jag rätt? Sa hon inte toalett kanske? Ungen vill kissa och vid varje anhalt så vill han kliva av, finns ju papperskorgar precis utanför. Han skakar och är redo att sprängas! Tre hållplatser säger mamman och klappar pojken på huvudet, säger till pojken att inte sitta på golvet! Pojken ställer sig upp igen och mamman ser pölen, o nej, han har kissat på sig!

2012-01-20 @ 10:03:43 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tjuvar o sånt

För någon vecka sedan var jag o flickvännen i stan o gick. Där fick hon syn på en ung kille, kanske tio år ung, minoritet, och hon sa jag tror att han är en tjuv. Jag kollar på henne och kallar henne rasist! Bara för att han skulle tillhöra en annan grupp som inte är Han kines då är han en tjuv! Idag fick jag äta upp vad jag sa då.

Inte mer än en timme sedan stötte jag på samma unga kille, i parken nära mitt hem, med sin hand inne i min väska! En förbipasserande kvinna på cykel fick syn på honom och skrek! Jag vände mig raskt om och såg honom med handen i min väska! Jag märkte inget alls! Han tappade ansiktet, släppte allt och sprang iväg. I väskan hade jag en bok så det hade inte gjort så mycket. Men jag märkte inget alls! Tur att min flickvän inte var där för att säga "vad var det jag sa!?".

2012-01-18 @ 09:01:18 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()