Tur i oturen
Den dagen jag glömmer att plocka med mobilen(kameran) är den dagen som bryter vardagen med något som är värt att fota. Typiskt!
Klockan tio på kvällen går flickvännen och jag på promenad, vi går till parken, det är dött, inga människor såhär sent. På vägen hem igen så rusar tre kineser mot oss och passerar illsnabbt! Vid bilvägen vid sidan om ser jag (i ögonvrån) en motorcykel polis som tvärnitar och faller till marken, plockar sig snabbt upp och springer efter dom där tre, på väg in i parken. Blir nyfiken och vänder mig om, såklart! Då smäller det, ser och hör en av dom skjuta mot polisen (som också är åt mitt generella håll) två smällar och sedan en tredje som polisen svarar med! En av dom faller till marken. Och snart hör jag sirener då fler poliser tar upp jakten. Shit tänker jag, killen sköt just mot mig, tänker jag! Jag kunde dött tänker jag, och ingen kamera har jag för att filma eller fota min egen död tänker jag!
Snabbt blir den en folkmassa runt "boven" som ligger på mage nu med handfängsel, orörlig. Nä, han är inte död, inte än. Min flickvän snappar upp ett samtal mellan två av poliserna på plats "en av dom är fortfarande på fri fot, två e fångade!"
Det blir snabbt ointressant och vi rör oss hem igen, passerar polis-motorcykeln som ligger på gatan med repad lack och en trasig lampa.
