This is China

Jag borde vara stressad! Nu är man endast 6 dagar från att tvingas bevisa vad man lärt sig under det senaste halvåret. Just det, det är tentadags! Jag skall prövas! Men jag är inte nervös. Jag har lagt märke till att jag inte kan ett smack och kommer säkert göra en "epic fail" för att använda lite nya hippa ord. Jag är inte nervös och ej heller vilja att plugga. Min koncentration går till annat, det går till kylan. My god! Så kallt det är i det här förbannade rummet. Klassrummet. Man sitter där, stilla, försöker hänga med, men det enda man tänker på är den varma lunchen man kommer äta efteråt. Man ser en mening som är grammatiskt inkorrekt och man ska korrigera den; omöjligt, eftersom det enda man tänker på är njurskadorna (eller är det levern?) man kommer få av den förbannade iskalla stolen man sitter på. Kineserna säger "men ni waiguoren har ju iaf kongtiao!" Då svarar man med att den gick sönder innan ens vintern kommit till Ningbo! Så lyxigt har man det, eftersom rummet används av endast en handfull elever så är inte det värt att fixa luftkonditioneringen. Medan Kineser klagar på 30 pers per rum så håller 30 pers iaf rummet varmt och skönt!