This is China

Nu är jag äntligen här. Staden jag hört så mycket om och jag älskar det. Det har inte ens varit ett par timmar och jag har redan träffat lite lokalfolk som inte försökte sälja något. En himla massa fler som ville sälja en massa saker, och en taxi chaufför som ville ha lika mycket i dricks som färden kostade. Och dom senaste två timmarna nu har jag varit vilse. Min mentala kompass som brukar vara så bra för att inte hamna i en sådan här situation som jag faktiskt befinner mig i nu, är trasig. Anledningen, kollandes på kartan, den här staden är inte fyrkantig (om ni förstår) där varje sväng är 90 grader och man vet att man har svängt helt om vid två likadana svängar. Ni fattar! Nu är man vilse i alla fall, men med det så blev det också trevligt, fick se Notre Dame katedralen och åt mig en riktig god pizza slice med bluecheese som faktiskt var färsk ( så pass som mögelost kan vara färsk). Nu sitter jag på Starbucks kopian The Coffee Bean & Tea Leaf som har gratis Wifi och bloggar lite. Imorgon ser planen ut som följer; jag ska krypa i tunnlar och leka Viet Cong! Kommer bli kul och förväntar mig djävulskt med träningsvärk till i övermorgon ( då man inte kan riktigt stå i tunnlarna och heller inte gå på alla fyra, för det gjorde inte dom när det begav sig, inte) ner på huk och myrsteg fram med en bössa och ryggsäck ska det vara. Och sedan War Museum och på kvällen en vespa tur och kolla in Saigon by night.