Hanoi och Uncle Ho
Nu har man lämnat Kina för denna gång. Och just nu finns man i Vietnam. Och igen infinner sig den känslan man först hade när man kom till Kinat, den här "jag fattar inget" känslan som var så vanlig i kinat första tiden. Nu kom den igen med storm. Idag såg jag Ho Chi Minh på hans mausoleum. Och där låg han, död, och tanken gick till hur han, sådär orörlig och tyst som han låg, tunn och liten och tyst, kunde slå igenom så stort och sparka så mycket rumpa! En stor man, enorm man! Medan jag såg på hans kropp så sjöng jag Victor Jara i mitt huvud. Fin upplevelse, poeten som stod emot och vann mot tyrannen från väst för rätten att få leva i fred!
Kommentarer
Trackback
