This is China

Nu är det tre dagar sedan jag landade i Hampi och det har absolut varit den bästa hållplatsen i Indien by far! Naturen är underbar och det finns inte så mycket skit på gatorna. Jag stannar på ett gäst hus som heter Rambos Guest House och ligger ute i vischan. Därför är det lugnt och renare. Det är djungel runtomkring och ett par 50 meter till en damm som håller all vatten för Hampi och angränsande områden. Med skyltar som avråder från att bara pga krokodiler så hoppar man faktisk in ändå. De gillar ju ändå inte mörkt kött, så än efter två dopp vid olika tillfällen så lever jag. Det enda var dock småfiskarna som liksom hugger till mot fötterna och ger en en otrolig "nu-kommer-jag-att-bli-uppäten-av-piranhor (?)" paniken. Men ingen fara, jag lever än. Imorgon bär det av till Gokarna som ska vara en timme ifrån Goa och vara det finare Goa. Det blir nattbuss och kommer ta cirka 9 timmar. Snart kommer Holi festivalen att dra igång, så efter Gokarna bär det vidare upp landet till varmare breddgrader där de firar Holi som sig bör. Tack o hej!

Idag har jag landat i Hampi, Karnataka, som är en väldigt helig plats. Runt dessa trakter ska det finnas över 2500 ruiner och tempel som man bör se när man ändå är här. Träffade tidigt Balu som snabbt blev dagens tuck-tuck förare, tack vare hans namn som är klassiskt i sig, Balu (uttalas Baloo). På bussen till Hampi träffade jag också Ernie, en ur-gammal backbacker från Kanada. Han följde med mig och Balu på morgonen dit vi skulle få se soluppgången. Han var gammal nog för att ha rest till Kina redan under kalla krigets dagar, då med ryggsäck, idag är han här med rullväska. Har berättade om sin resa på transsibiriska som jag nästan kunde matcha med min cykling längs silkesleden. Han har varit runt överallt till och med Chile! Balu är en Hampi native med en finfin tuck-tuck. En finfin fru och två döttrar. Ena handen lite manglad från hans yngre vilda dagar då han fastnade med tassen, ursäkta, handen, under en vägg som rasat pga starka vindar. Hampis geografi är lite unik enligt Ernie, det är sten överallt, väldigt lite grönska, starka vindar och stormar under monsun halvan av året. Så det finns inte mycket skugga denna halva av året. Lugnet här på kvällen är bäst, man hör naturen som lever runtomkring under all denna sten. Det är becksvart ute men det är vackert att se på likaväl.

Idag har jag landat i Mysore. En skiten liten stad med en "rätt fin" viewpoint uppe i någon kulle eller berg. Men först mat sedan Maharadja Palace som ska vara en sevärdhet på denna lilla hållplats på väg till Bangalore.

Så, nu är det dryga 2 år sedan sista inlägget här. Så bloggen är i princip DÖD. Men nu kommer ett inlägg, ett återupplivningsförsök. Är inte i Kina, därav rubriken för detta inlägg; This is India. Landade för lite över en vecka sedan. Det är varmt. Det är fint. Det är skitigt. Det är fullt av indier. Men trots det är det kul. Att gå på squatter toalett och drömma sig bort till bättre stunder genom hela processen. Att äta med händerna är nytt. Ny mat för den delen också. Tänkte att äta med pinnar i Kina resulterade att maten smakade bättre eftersom det var en mycket ansträngande process att sitta genom en måltid där hälften av det man plockade upp föll rätt ner tillbaka på fatet igen. Här i Indien äter man med händerna som sagt. Rättare sagt med höger hand. Viktigt! Detta sätt av föra mat i mun är intim på ett visst sätt. Maten smakar än bättre eftersom man har den varma sörjan i handen innan den går i munnen. Så nu tackar jag för mig och hoppas innerligt att jag kommer tillbaka till denna blogg igen riktigt snart.