Idag har jag landat i Hampi, Karnataka, som är en väldigt helig plats. Runt dessa trakter ska det finnas över 2500 ruiner och tempel som man bör se när man ändå är här. Träffade tidigt Balu som snabbt blev dagens tuck-tuck förare, tack vare hans namn som är klassiskt i sig, Balu (uttalas Baloo). På bussen till Hampi träffade jag också Ernie, en ur-gammal backbacker från Kanada. Han följde med mig och Balu på morgonen dit vi skulle få se soluppgången. Han var gammal nog för att ha rest till Kina redan under kalla krigets dagar, då med ryggsäck, idag är han här med rullväska. Har berättade om sin resa på transsibiriska som jag nästan kunde matcha med min cykling längs silkesleden. Han har varit runt överallt till och med Chile! Balu är en Hampi native med en finfin tuck-tuck. En finfin fru och två döttrar. Ena handen lite manglad från hans yngre vilda dagar då han fastnade med tassen, ursäkta, handen, under en vägg som rasat pga starka vindar. Hampis geografi är lite unik enligt Ernie, det är sten överallt, väldigt lite grönska, starka vindar och stormar under monsun halvan av året. Så det finns inte mycket skugga denna halva av året. Lugnet här på kvällen är bäst, man hör naturen som lever runtomkring under all denna sten. Det är becksvart ute men det är vackert att se på likaväl.
