This is China

Jag sitter på flygplatsen, ska strax på flyget och tänker; jag ska lyssna på P3 dokumentären om Haveriet i Gottlunda. Bra idé, den var intressant och rolig lyssning. Är det konstigt? Jag sitter på flygplatsen och väntar på att själv gå ombord på ett plan och lyssnar på en dokumentär om en flygkatastrof. Och med multi-tasking eller vad den nu heter som iphone4 nu klarar så spelar jag även ett spel samtidigt, precis nedladdad, och den heter Air Challenge. Den går ut på att man som flygledare ska se till att alla flygplan lyfter och landar utan att krocka med varann (klarar typ 10 lyft/landningar innan jag orsakar en katastrof) Sen sitter jag på planet och blir ombedd att stänga av mobilen.. Då blir det tråkigt och jag somnar.. vaknar en timme och tjugo senare, tillbaka i Ningbo, från Changsha, två timmar sedan.

Nu ar jag i Changsha.. Sodra Kina. Har precis varit och lamnat skolan jag tanker studera i nasta temin. Den heter Hunan Daxua och ar ett gigantiskt stalle, typ en hel stadsdel. egentligen ar det tva stadsdelar, norra och sodra. Jag kommer ha mina lektioner pa norra sidan. Det ar den mindre och lugnare av delarna. Fint, valdigt gront. Jag kommer plugga pa vatten, just det, klassrummet flyter typ pa en liten artificiell sjo, nar man gar ut till trapphuset sa ska man se upp for att inte ramla i sjon. Konstig byggnad, typ inomhus, men undersidan ar halva trampvanligt golv och resten ar vatten. Wanli Xueyuan, skolan jag plugga i nu, ar ett skamt i jamforelse. Har kollat in scheman och hur upplagget ar. Och det ar saaa ambitiost sa att Wanli borde skammas! Men det ar ocksa for att Hunan Daxue ar ett av basta universitet i Kina, Wanli ar rikemansbarn-som-inte-klarat-tillrackliga-betyg-skola. Plus att jag kommer plugga pa samma universitet som sjalvaste kamrat Mao! Jag har fragat, dom sa att han nog nagon gang gick nagon sommarkurs, det duger for mig! Har pa denna dag sett fler Mao statyer, bilder pa vaggarna och dylikt an under hela min tid i Kina, har syns Mao vekligen overallt!

Ursakta att inte kan skriva A A O.. oj jag kunde.. A A O nej det kan jag inte.. hehe

Maj år 2010 skulle Boris Miranda, en inte så ung Nysvensk student, nu bosatt i Kina, bli misstänkt för terrorbrott, frihetsberövad och närapå torterad, allt pågrund av en souvenir. Det här är historien om Patronen!

Men innan vi tar oss till flygplatsen i Seoul, Sydkorea, där allting hände så får vi blicka bakåt i tiden då Boris bara var en vanlig student som senare ville utnyttja första maj-lovet för att resa.

Boris Miranda, som egenligen heter något annat studerar kinesiska i Ningbo, en stad strax söder om Shanghai. Nästan ett år in i studietiden hade Boris gjort en vän som senare skulle införskaffa en present till Boris, en nyckelring, från den hämngde en patron. Under samma tid hade Boris bestämt sig att Sydkorea skulle bli det andra asiatiska landet han besökte. Det visade sig att en vän från Sverige var på väg dit. Boris packade sin väska och gjorde sig redo, nycklarna hade han med sig i bagaget. Och medan resten av världen hade flygförbud på grund av vulkanen på Island, kunde Boris komma iväg utan större problem.

Vädret i Sydkorea var behagligt, det hade hunnit bli varmt här. Med sig hade Boris också en lista på tre punkter som skulle göras under resan. Punkt ett var att försöka sig på turistgrejen, museum och dylika besök. Punkt två var att träffa vännen sin som trots vulkanen kunde lyfta och skulle befinna sig i samma stad och Boris. Punkt tre var att åka till DMZ och kanske få sig en glimt av Nordkorea.

Efter den veckan fyllt av massa nya intryck, massa ny kunskap, så var det dags att åka tillbaka till Kina och skolan. Med sig hade Boris införskaffat sig en bok om Nordkorea, en sydkoreansk flagga, och en stämpel i passet från gränsen till Nordkorea.

Boris kom iväg till flygplatsen i god tid och vid incheckning blev Boris stoppad för första gången, anledningen; i väskan som han checkar in fanns en spraydeodorant som inte större än 120ml. Den fick inte checkas in, detta gjorde flygpersonalen nervös så de skickade min väska vidare för kontroll och hänvisade mig till rummet bredvid incheckningen.

Väl inne i rummet bads Boris att låsa upp väskan och låta kontrollanterna kolla igenom den. Eftersom Boris inte har något att dölja, låser han upp det lilla hänglåset och låter kontrollanterna göra sitt jobb. Inne i rummet gräver två i personalen genom väskan och en tredje ber om att ögna igenom Boris pass.

Vad är det dom letar efter funderar Boris då en av kontrollanterna till sist hittar nycklarna med tillhörande nyckelring och parton. Det är tydligen en souvenir, men varifrån? Boris får här lära sig att eftersom Sydkorea är i krig, om än vapenstillestånd, med Nordkorea så är sådana souvenier inte sålda innanför halvöns gränser. Och är det verkligen bara en souvenir? De lägger också märke till boken, vars titel är North Korea och Sydkoreanska flaggan.

Kontrollanterna vänder sig mot mig och frågar varifrån jag kommer och varför dom inte kunde hitta Santiago de Chile i en Svensk karta på google maps. På Boris svenska pass står det nämligen att födelseorten är Santiago de Chile. Utan att fråga Boris utgår dessa re kontrollanter att passet är falskt och att patronen i nyckelringen utgör en fara och härmed ombeds Boris att slå sig ner, han ska ingenstans tills sakerna är utredda.

Deodoranten plockas ut och slängs i samma låda där allt annat som inte får komma med handbagaget slängs. Boris får sitta där i över en kvart då in kommer tre fullt beväpnade män. De ser mer ut som piketpolis än flygplats personal, med automatkarbiner fullt synliga, hängandes i ryggen.

De får nyckelringen och kollar försiktigt. De skickar den mellan sig. Något försöker öppna den. De skakar på den för att höra efter om den är fylld av krut. Den tredje av dem plockar fram ett magasin och från den drar loss en av sina egna patroner och jämför. Från Boris sittplats kan han se att de jämför och Boris ser att båda patronerna är rätt så lika om inte exakt likadana.

Det har nu gått två timmar sedan Boris först checkade in sin väska och bads att gå till rummet bredvid. En timme sedan de beväpnade vakterna kom in för att undersöka patronen. Då får en av kontrollanterna den lysande idéen att fråga Boris vart souveniren införskaffades och vad den skulle användas till. Vad den skulle användas till, undrade Boris, det är en nyckelring säger han, fortfarande sittandes på stolen. Varför köpa en bok om Nord Korea är fråga två, svaret blir; för att läsa den. Sydkoreansk flagga till en turist som inte har koreansk härkomst, hur kommer det sig? Vid den här tidpunkten övervägde Boris på att göra sig lustig och säga; för att bränna den, men det skulle nog bli något han djupt skulle få ångra, han säger då istället att det också, likt nyckelringen, var en souvenir.

Födelseplaten då, en Svensk medborgare som är född i en plats som inte existerar… Frågorna blir många och Boris blir lätt irriterad. Allt som allt är det sju personer i rummet varav tre är kraftigt beväpnade och som fortfarande undersöker patronen.

Ytterligare en kvart går förbi och de tre beväpnade männen ger sig av med de lugnande orden att patronen var harmlös, att den var svetsad fast till en liten kedja som utgjorde nyckelringen och skulle därmed inte kunnas användas som ett vapen. Men på motfrågan om patronen kunde ha krut svarade männen på att det var troligtvis aldrig ens varit något krut i.

Boris får ställa sig upp vid det här laget, två timmar och en kvart efter incheckningen, får tillbaka nyckelringen, boken och passet. En av kontrollanterna försäkrar mig om att planet än väntar på honom och hans bagage. Han låser väskan, de rullar iväg den för att lastas in i planet. Boris får eskort genom passkontrollen och ombeds springa ombord på planet.

Smidigt, snyggt och ingen försening. I en tid av terrorparanoia kan man inte vara tillräckligt säker säger de sist till Boris som svarar; om jag varit renrakad hade ni aldrig stoppat mig för en nyckelrings skull!