En-barns politiken
Jag satt på bussen en dag och tittade på Buss-TVn som visar allt från nyheter, matprogram till "lånade" videoklipp från Americas Funniest Videos. Plöstligt kom en reklam upp, jag såg en otroligt vacker ung kvinna, en sådan som bara finns efter att man först ändrat henne på PS. Och jag tänker, vad är det hon säljer? Jag hör inget på grund av trafiken och alla de kineser som pratar i munnen på varandra. Tur att man kan läsa någolunda för att uppfatta att vad fina kvinnan säljer NU är för halva priset. Jag kollar intresserat, vill kanske köpa. Det kostade 129 yuan (motsvarar ungeför lika många kronor) förr, men nu, eller då jag först såg reklamen, kostar det bara 69 bagis. Sedan uppfattade jag vad den vackra figuren på rutan sålde, det var sin egen figur, eller andras figur. Det var tv reklam för abort och vad man skulle förlora om man blev med barn.
Det fick mig att tänka på en-barns-politiken som råder här i Kina och folk jag själv har mött som haft mera personliga möten med den lagen och dess konsekvenser. Eller är det som lagen att man inte får röka i gemensamma utrymmen? Där det är ingen som bryr sig, är det någon som upprätthåller lagen om ett barn per äktenskap?
.
En av dom stora fördelarna med att vara en sådan som inte pratar mycket är att det gjort mig till en god lyssnare, det för med sig svårigheter dock då man lär sig ett nytt språk. Men också flockas folk runt mig som vill ha någon att prata med. Den jag i nuläget minns starkast är tjejen från Ningbo som blev gravid och vars pojkvän, en tysk, illa kvickt lämnade landet då hon berättat den, för henne, goda nyheten. Hon själv föddes som tredje barnet av fyra, därmed olaglig. Det fick föräldrarna betala dyrt för, deras tredje hus revs till marken i sökandet efter barnen. Och deras tomt blev halverat som straffavgift då faktiska pengar inte fanns. - Nu var hon hur som helst gravid och ensam. Men med drömmen att bli mamma till en blond pojke som skulle se så okinesisk ut som det bara gick. Inget jobb hade hon heller, då kom hon till mig och frågade om det var verkligen en så bra idé att behålla barnet. Ett barn utanför äktenskap är fortfarande väldigt tabu i Kina. Men här fanns också utrymme för att komma undan en-barns policyn. För hon skulle bli ensamstående mor, om hon då gifte sig med en man som inte hade barn skulle dom kunna ha ett gemensamt barn efter äktenskapet. Så helt plötsligt skulle hon få ha lov att ha ett andra barn, ett litet syskon till tyska babyn. Efter mycket om och men dock så tog hon upp erbjudandet från reklam-filmen och gjorde abort. För hon kom att tänka på att efter det eventuella barnet kom, skulle det bli svårt att hitta någon man som skulle vilja ha henne.
.
En annan som jag dock aldrig hann träffa var en ung man i universitets ålder som var hans föräldrars ögonsten. Eller kanske ögonsten var att ta i, han skulle vara den arvingen som gjorde något av sitt liv. I Kina finns det något som går under namnen Tiger-mom och Wolf-dad (om det inte är åt andra hållet) och det är föräldrar som pressar sitt barn till det yttersta, ibland med väldigt tragiska resultat. I denna pojkes fall, han var klass-kamrat med en av mina vänner här i Changsha, slutade det med att han hoppade från taket på ett femvåningshus och avslutade därmed sitt liv. Enligt min vän så var det föräldrarna som inte var riktigt nöjda med hans studier, det gick rykten att han blev kär i tjej från samma klass som avvisat honom, ingen vet riktigt. Men i en-barns-politikens Kina så var det han gjorde väldigt själviskt, att man omöjligt kan må så illa att man inte kan ägna en tanke till ens föräldrar som inte kommer ha någon att ta hand om dom när dom blir gamla, och ta trappan ner istället.
.
Sist ska jag skriva något om hon faktikst inte är ensam-barn utan har fem syskon. Inte blev hon lyckligare att det dock. Det var nämligen så att hennes pappa utnyttjade möjligheten att inom ett äktenskap ha ett endaste barn. Han gifte sig nämligen med sex kvinnor totalt. Dom första fem gav honom döttrar, så han stannade med den sjätte kvinnan som födde en pojke. Min vän var den äldsta av dom och har alltså ingen pappa, men hon känner till dom andra fem syskonen, dock så vet inte den sjätte, pojken, om sina syskon alls.
.
Om man har pengar att kringgå lagen och skaffa fler barn så går det bra i Kina. Om man inte har några pengar alls, så går det också bra visar det sig, då en fattiglapp inte har något att förlora och kan därmed inte straffas på samma sätt som medelkinesen som kan förlora allt då man behöver det som allra mest.
Binglang
Jag är inte så mycket för reklam men när man upptäcker något som är så utsökt gott som 槟榔 (bing-lang) så måste man skriva om det. Vad är binglang för något? Jag har ingen aning men det liknar en frukt, kanske en nöt doppad i utsökt gift som nog är av samma sorts gift som tobak är doppat i. Men man har ju hört att det inte är så.. att det svarta giftet är del av binglang. På engelska heter det “betel palm” och man plockar bort den bittra kärnan och tuggar på nöten och får i sig all saftighet. Efter ett tag börjar man känna samma effekt som från kaffe, och man spottar väldigt mycket. Utsökt! Mums! Och bara 5 kronor för 38 gram, det morsvarar ungefär 20 halvor av binglang nöt-frukten som man kan tugga i lika många timmar. I Sverige har man snus.. i Kina har man binglang! När man är färdig så spottar man ut den i kinesiskt manér på trottoaren för dom allra fattigaste att plocka upp och använda som bränsle till matlagningen.
亲爱的笨笨
I landet där man äter hundar föddes lilla Benben, min lilla valp som aldrig blev stor.
En dag i Guangzhou gick jag och min flickvän ut på promenad och jag fick syn på den lilla lådan med Benben och syskon i, fyra stycken små valpar som alla grät och var utsvultna. Säljaren satt vid sidan om lådan och hade slutat bry sig, alla ville se hundarna, ingen ville köpa. Jag stoppade in handen för att smeka på den första jag fick fatt i, den lilla guldbruna filuren vickade på svansen och jag var såld. Redan innan han såg mig i ansiktet och bet mitt skögg visste jag, han var min. Samtidigt kollade min flickvän på en annan av dem, vit med svarta fläckar och en tröja på, men nej, den guldbruna skulle vi ha och jag tog honom i min famn. 100 yuan fattigare men ett helt liv lyckligare, med en valp skakades i famnen gick vi därifrån. Separationsångesten kom snart och min lilla valp blev sjuk. Det var normalt, fick jag höra från veterinären, separationsångest, ny familj, inga syskon, helt nytt hem utanför lådan. Måste ha varit tufft för Benben. Men jag såg till att inget skulle saknas honom, varken mat, värme eller kärlek. Benben blev snart mer än en hund, det blev min gossefilt som om nätterna klättrade på min mage. Benben blev den lilla filuren som jag lät följa med in på toa. God mat fick han äta, sånt som jag också tycker om, nämligen kycklingvingar. Min flickvän var också överlycklig då hon alltid velat ha en liten hund att kalla sin egen. Efter en dryg vecka fick jag dock ta farväl av Benben och min flickvän, då jag bor 800 kilometer bort, i Changsha, och hade redan missat mycket skola. Men jag visste att Benben var i trygga händer.
Tiden gick, två tre veckor, fick höra genom telefonen hur Benben växte sig allt starkare och gladare och hur han nu kände sig hemma med min flickvän. Men strax efter det fick jag veta att han insjuknat, en vanlig förkylning, tänkte jag. Lite hosta och nysningar, som från en liten hund lät sött. Inte visste jag hur illa läget var. Då flcikvännen berättade att Benben slutat äta och dricka så krävde jag från henne att hon genast skulle till veterinären. Men jag fick ett "nej" tillbaka, hon hade inga pengar och det kunde bli dyrt. Jag sa att det inte var en fråga om pengar, jag hade pengar. Så igen krävde jag av henne att ta Benben till sjukhuset, men återigen "nej, slöseri med pengar, Benben kommer tillfriskan".
Hon blev mer och mer orolig och när helgen kom, fem dagar in i sjukdomen åker flickvännen till en annan stad för att besöka vänner. Jag tänker då att Benben tillfrisknat, för inte skulle jag lämna hans sida om han inte hade gjort det, men inte. Efter helgen så får jag äntligen tillgång till hennes kontonummer och jag överför genast pengar. Hon tar Benben till veterinären son konstaterar att det är försent, sprutorna som annars skulle läkt honom hade kostat lite mer än vad en standard lunch kostar, men det var försent. Min lilla valp dog helt ensam och övergiven..
Jag grät mig till sömns den natten Med en flickvän som förbannade sig för att hon misslyckats, var jag helt förstörd för att min valp dog. Vi såg på vad som hände helt annorlunda. Dagen efter vaknade jag med tårar i ögonen av att telefonen ringde, det var min flickvän som hade sett ett fint halsband på nätet och ville köpa det. Dom där pengarna hon fick för att rädda livet på min valp ville hon istället använda för att köpa ett halsband…
I landet min lilla valp dog, ensam över övergiven, dog också en annan hund under min vakt. För dryga halvåret innan hittade min flickvän en kartong med en vuxen hund i, smutsig och samtidigt apatisk, skällandes av smärta och panik. Hon ringde mig och jag kom rusande. Någon hade dumpat hunden då man kanske inte haft råd med medicin eller för att en sjuk hund inte längre var skoj att ha. Men där satt jag, visste att det redan då var försent att göra något. Jag plockade upp hunden i min famn och smekte den och pratade med den i alla möjliga språk, ville vara säker att han skulle veta att han inte skulle dö ensam och övergiven. Sent på natten kände jag hur hunden tog sitt sista andetag och somnade in...
The Good Women of China
Nu var det tag sedan jag skrev något här. Och inte hade jag tänkte skriva någonting heller om det inte vore för att den här boken jag precis sträckläst var så bra. Eller bra kanske är inte riktigt rätta ordet i det här fallet, boken var hemsk (man blir arg och får ont). The Good Women of China är en Xinrans första bok och också den första jag läser av hennes bäcker. Den handlar om just the good women of China. Personliga historier om hur det är och var att vara kvinna i Kina. Inte att det skulle vara så himla annorlunda i vilken annan kultur som helst, men att just veta om kinesiska kvinnor och deras öden är intressant. Boken berättar om mödrar som förlorade sina barn i den stora jordbävningen 1976 som dödade över 300 000 människor. Om modern som plockar sopor och säljer för återvinning för att vara nära sin ovetande son (som tror modern har det bra i landsbyggden). Om Xinran själv och hur växte upp som dotter till en kapitalist och hennes ständiga förödmjukelser som följde under Kultur revolutionen. Om universitetstudenten som använde sin kropp för att vinna gunst och studieavgift hos det motsatta könet. Många fler livsöden får man följa i den här ganska korta lättlästa boken, det är inte lätt att vara kvinna som här får berätta om sig själva och hur det är att vara andra gradens medborgare.
Boken heter alltså The Good Women of China och är Xinrans första bok. Hon har sedan skrivit många fler om hur det är att vara kvinna i Kina som sdtändigt förändrar utom synen på av kvinnor. Rekommenderas varmt!
Historien om ett namn
Under juli månad år 2010 fick jag impulsen att cykla längs Silkesleden i Kina, från Lanzhou i Gansu provinsen hela vägen till västra gränsen med Khazakstan. Under den här resan, som varade i hela 40 dygn, avverkade jag med mina kollegor 3500 kilometer väg. Det mesta var fina motorvägar med trevliga utsikter. Då och då fick vi gå "off road". Ett sådant tillfälle kom sig allra första dagen och jag fick cykla på väldigt ojämn terräng. Inte så värst svårt om inte det vore för att regn gjorde gyttja av jorden under hjulen och fick mig att missa grop som jag cyklade ner i med resultatet av min första punka. Allt som allt så fick jag 30 punkor, mina kollegor fick 3 punkor tillsammans.
Punka på kinesiska heter 爆胎 (bao-tai) och efter ungefär 5-6 stycken blev man kallad 老爆 (lao-bao) i smeknamn. Jag tyckte om det men lite för väldsamt då tecknet 爆 （bao) betyder explosiv. Så jag tog bort eld radikalen 火 (huo) från tecknet och fick 暴 som i och för sig fortfarande betyder våldsasm, men men.
Så från då har mitt kinesiska namn varit 谢小暴 (xie-xiao-bao). Mitt efternamn som i kinesiskan kommer först är 谢 , som är ett vanligt familjenamn, fick jag från en kollega jag cyklade med under denna resa： 谢愉.
Kom hela vägen till gränsen och fick för mig att verkligen undersäka mina cykelhjul, för så tjock är man inte att cykeln inte skulle orka med mig. Och visst, i gummit hittade jag ungefär 10 små små metalbitar som stack ut. Under resans gång hade jag redan upptäckt ungefär 40 bitar. Det fanns alltså hur många bitar som helst kvar. Får en att tänka på vad Made in China egentligen är här i Kina (allt bra går till export).
Men jag klarade resan och cykeln skickades tillbaka med post för att sedan bli snodd en månad senare.
Det var min första cykel av tre.. hur dom andra blev snodda är en annan historia...
STORT I CHANGSHA
Av alla anledningar att välja Changsha som sitt resmål framför säg Guilin eller Chengdu, alla belägna på den södra-mitt halvan av Kinas fastland, är att Changsha vill vara störst, kryddigast och unikast.
Changsha är provinshuvudstaden till Hunan, södra Kina. Staden är inte störst till befolkning eller vackrast till utseendet, men den har den krydd-starkaste maten. Det finns ett ordspråk som lyder; Beijing ren pa la, Sichuan ren bu pa la, Hunan ren pa bu la, vilket betyder Peking borna räds kryddstarkt, Sichuan borna räds det inte, Hunan borna är rädda för icke kryggstarkt mat. Och hett är det, om det inte är på sommarhalväret då både klimatet gör sitt så är det även hett om vintern. Det blir kallt, riktigt kallt om vintern, men maten gör att man brinner inombords.
En annan sak som Changsha kan skryta med är att det är här som Kinas största staty på Ordförande Mao finns. Det är en bjässe på 32 meter som syns från mils avstånd. Inte nog med att det är den största, det är också den som är unikast. Överallt annars i Kina hittar man den massproducerade stora stayn där Ordförande Mao står och vinkar åt folket och visar hans pondus som Kinas ledare. Den i Changsha avspeglar en ung Mao på lika många år som meter, 32, med stort svajande hår och stiligt utseende, en poet i färd med att skriva poesi om Changsha. Det är Kamrat Mao vi ser, innan han blev Ordförande Mao. Det var då som Mao var en visionär, en revolutionär när han var som bäst. Statyn är där för att inspirera, lite “Yes we can” -känsla och visa hur han såg ut då, när Nya Kina höll på att planeras.
Changsha är inte bara platsen för Kinas största Mao staty och kryddstarkaste maten utan också hem åt VÄRLDENS STÖRSTA KINARESTURANG. Om en handfull chili används för varje mål mat som lagas här så räcker aldrig chilin länge. Flak körs in från landsbygden fyllda med den röda frukten bara för att mätta den här resturangens aptit, 2000 kilo, per dag går åt! 3000 ankor för Changsha-style Peking anka per dag, för att bara nämna några av råvarorna. Det krävs mycket för att hålla igång resturangen och dess fem stjärniga mat. Det är gott och är en riktigt fin matupplevelse! Det är gott att bo Changsha!
Changsha har en störst är bäst mentalitet och vill vara framtiden för turismen i Kina, det är redan miljoner som besöker staden, men Changsha vill få miljoner mer! Fin stad det här. Jag trivs inte riktigt som en fisk i vatten, men mer som en utlänning i Kina, med samma värme, om än mer, än i andra delar av Kina. För Changsha är är inte störst på utländska turister, men de vill vara störst med att öppna för fler besökare!
Nya ord
北京人怕辣 (bei'jing'ren'pa'la)Peking borna räds kryddstarkt
四川人不怕辣 (si'chuan'ren'bu'pa'la)Sichuan borna räds inte kryddstarkt
湖南人怕不辣 (hu'nan'ren'pa'bu'la) Hunan borna är rädda för icke kryggstarkt mat
Bubblan och grönsaker
En man i Bejing gråter efter att hans hus blivit demolerat
Förändring kommer väldigt snabbt i mittens rike och folk blir allt mer och mer rika! Dom som har iphone4 i svart köper den nu i vitt, så mycket pengar finns det. Och de som tjänar mest på den här förändringen är de som bygger hus och lägenheter, för köpare finns det gott om och pengarna bara rullar in.. priserna stiger till höjden, bubblan växer.
Och dom som lider är ju dom som får ge plats åt dom stora byggen som ska (fint sagt) ge plats för alla andra som inte har. Förstod ni? Beijing-mannen som fått sit hus demolerats får ingen kompensation eftersom bygget ansågs olagligt. Enligt kinesisk lag ska dom som flyttas, kompenseras för förlusten, antingen med cash eller med en enhet av det som ska byggas. Det händer ofta att det det just inte händer. Dom får lite kompensation, långt under marknadsvärdet. Eller så som Beijing-mannen som fått sitt hus olagligförklarat.
Här i Changsha är det hur mycket som helst som rivs, det är totalt kaos. Tunnelbanebygge, nya broar, massa höghus. Och en stor sjö som kommer vara där det (förra året) odlades ris. Sjön är ambitiös, den ska tävla med Hangzhous egna Xihu, och också ha samma namn (West lake).
Bönderna är dock kvar, med plättar inte större än en kolonilott i sverige och längs bilvägarna. Och varje dag köper jag deras produkter, dom säger att det smakade bättre förr, nu är vattnet i stan förstört och allt dom producerar har tappat mycket i karaktär. Det är synd.
Av alla orättvisorna i Kina är nog denna den som gör mest ont.
Karma is a biatch!
Ibland funderar jag om det faktiskt finns någon/något där ute som vill mig illa. Men sen så har man en hund som dör i famnen på en och man får in lite perspektiv i det hela. Det är inte så illa för mig som för andra..
I tisdags så kände jag en extrem olust att gå till skolan. Det händer då och då.. Så jag beslutade mig för att ta en cykeltur istället, packade böckerna i väskan och cyklade iväg. Cykeln ledde vägen, ville utforska, se nya platser i denna stad som jag börjar tycka mer och mer om. Hittade en Starbucks och tänkte, här ska man sitta och vänta ut regnet (det hade börjat dugg-regna och molnen såg tunga ut). Parkerade cykeln utanför, kanske 30 meter bort, med alla andra två-hjuliga fordon.
Inne på Starbucks var jag kund nummer Ett! Klockan var fortfarande typ halv nio på morgonen. Har aldrig varit kund ett. Och att vara först innebar också att jag fick en riktig mugg till mitt kaffe och inte en sådan papp-version som man vanligtvis får.
När jag satt där med min riktiga Starbucks mugg funderade jag på att sno den! Tanken kom och gick med varje munfull Caramel macciatto. Och muggen blev tomare och tomare, snart skulle den snos! Men inte! När jag var färdig fick jag för mig att kolla runt, och stället hade ungefär fem andra gäster som njöt av sina kaffen och att stirra på mig. Det är nackdelen med att vara foreigner i Kina, man har ögonen på sig jämt. Man vill ju inte vara den som "stjäl" framför deras ögon. Ska man stjäla ska man ju göra det smidigt, och det gick det inte att vara den här gången.. Så det fick bli.. next time starbucks-cup.. next time...
Kliver ut och går iväg till min cykel... Men!?! Karma is a biatch tänker jag nu!! Cykeln är borta! Någon har snott min cykel! Fy fan! Det är andra cykeln på ett år som blivit snodd här i Kina! Och inte ens en Starbucks-mugg vågade jag ta!!
Nystart-nystad
Där hade jag glömt min blogg igen. Jag har svårt att hålla igång min blogg eftsom jag vet att om inte jag skriver kommer ingen bry sig ändå. Har varit upptagen med så mycket nyligen. Har kommit till en ny stad, Changsha och här är allt så annorlunda än Ningbo. Här är det riktiga Kina, kryddstark mat, bild på Mao lite överallt, ohyfsade människor som är i vägen mest hela tiden. Jag trivs bäst inomhus än så länge. Vädret är inge vidare, känner mig lurad. Läste någonstans "Kort kall vinter, lång het sommar" men väl här får jag veta att det är mer som "kallt och blött, mindre kallt och blött". Effekterna av Japans lilla kärn-katastrof börjar visa sig i här i Changsha, sist skulle jag äta pommes i donken och fick osaltade. 核辐射 (he'fu'she) blev ett nytt ord jag lärde mig då! Radioaktiv strålning får jag fram på google-translate. Donken hade inget salt! Eftersom salt i Kina innehåller jod så var det stor efterfrågan på salt, tydligen, och då tog det snabbt slut. Jod ska väl vara bra för att absorbera strålningen men nu är ju maten så mycket fattigare... Tofu smakar ju inget, men med salt så kan man ju få lite smak, nu utan salt är det bara värdelöst att äta.
Men soya, som också är salt kan ju faktiskt ersätta mycket av det där man saknar när saltet är borta. Sen kan man ju faktiskt leva utan salt i maten.
För varje år man är i Kina så är man tvungen att göra en hälsokontroll, i Changsha så var det inte annat, gjorde den, mycket visade sig vara bättre nu än när jag kom, tex blodtrycket och vikten och synen (dom frågade mig om jag använde glasögon, jag sa linser) men en sak stod ut, gallblåsan. Jag vet inte vad gallblåsans syfte är har något med kolesterol att göra, med jag fått "polyps" där. Eller precis utanför, som ärtliknade grejer som kan vara farliga om dom växer, kan bli cancer. Varför fick jag sånt helt plötsligt? Ingen aning.. Men nu får jag inte äta kött, jag får inte äta kryddstarkt, jag får inte äta stekta rätter, jag får inte dricka alkohol. Allt för något så litet som en ärta (som kan bli stort som en pingisboll och döda mig). Och så ska man vara i Changsha, där allt är stekt i olja, allt är kryddstarkt.
visum
Eftersom projektet med att stå och vänta i kö för en tågbiljett gick åt skogen så försökte jag mig på något som jag trodde skulle vara omöjligt, att frölänga mitt visum. Fick veta at föränga sitt visum på studieorten inte skulle vara problem. Men problemet var att stå-i-kö-för-tågbiljett-planen inte gick hem så kommer man ju inte undan denna stad. Kommer inte nära studieorten alls. Så det fick bli visumet. Ringde runt lite och fick äntligen ihop det. Eller i alla fall alla papper som behövdes, signerade av Wanli Uni och Public Security bureau. Imorgon ska jag med plomberade kuvertet till en annan instans för att äntligen få ihop allt till ett förlängt visum. Det har inte varit lätt att få ihop altt, men jag har lyckats ganska bra än så länge. Nu ska jag softa lite framför Vänner säsong 5!
en kilometer kö
Tjaba! Nu har jag äntligen fått mitt slutbetyg. Det blev godkänt! Inte så mycket mer faktiskt, men men! Nu ska jag i alla fall packa mina grejer och se om jag kan få mig en tåg biljett. Kön är EN KILOMETER lång här i Ningbo! Hemskt tanke! Fast dom har öppnat en sån där köp på telefon tjänst och då fick 55000 människor jobb direkt för dom här veckorna. Det är lustigt. Dom anställer 55000 för dom här veckorna! Haha! Vilken mobilisering! Och till temporära ställen som säljer biljetter har också öppnats.. Så det är nog lika mycket kö till dessa som det är till den som jag tänkt gå till. Så hemskt! Jag vill inte! Och det är kallt! O nej O nej O nej!
.
Men man har blivit försäkrad att problemen som finns nu kommer vara borta om 5 år! Då har man nämligen byggt färdigt alla dom där höghastighets spåren plus tåg för att snabbt ta sig fram. Vet inte hur det löser något.. Med tåg innebär ju inte mindre köer, utan bara mer att välja emellan, 1 kilometer långa köer kommer ju fortfarande finnas. Eftersom alla ska ju iväg nu till Kinesiska Nyåret! 230 Miljoner personer ska hem.. sa jag det? 230 Miljoner!!!
230 miljoner!
Just det... 230 miljoner kineser kommer hoppa på ett tåg och ta sig hem under som kommande 2 veckorna! 230 MILJONER!! Det är ju Sverige gånger 30 eller nåt sånt! Fatta vilken stress det är för folk att skaffa biljetter.. Och jag stressas också.. för jag kommer vara bland dom 230 miljonerna. HEMSK TANKE!! men först så ska man ju köa i flera timmar för att hoppas på en biljett, om ingen biljett finns så är jag sååå körd! Strandad i en stad jag ogillar utan visum, IGEN! Fatta, igen utan visum!! Jag kan ju bege mig utomlands, kanske till Vietnam och Tet-festivalen! Det låter lockande! Måste tänka på det lite til.. kanske under kö-tiden imorgon.. Mycket bra kvalitets-tänk-tid det där! Tänk att kines mentaliteten har börjat komma in, varför ska man vara i god tid när man kan vänta tills sista minuten och antingen bli strandsatt eller får betala gånger 5 för en ståplats på tåget?!
hur många kineser behövs för att..?
... fylla i ett handskrivet certifikat med mina slutbetyg?
Ingen aning, för två personer kunde inte greja det på en hel dag. Nissarna på international office här på Wanli University har lyckats göra det igen. Eller lyckades att misslyckas för typ tjugonde gången i rad. Med resultatet framför dem, och pennor bredvid sig kunde man nog tycka att det vore relativt enkelt att ta reultaten och skriva på ett papper vad man fått och sedan ge det till mig. Ringde igår, den ena sa att det var färdigt och skulle bara hämtas. Gick till kontoret tidigt idag för att hämta, den andre sa att det inte var färdigt. Han sa återkom efter lunch. Jag ringde tillbaka till den ena efter lunch och frågade, den andra sa vid fyra tiden. Jag ringde direkt och sa att jag behövde pappret med resultaten senast söndag, dom säger, Okey kom tillbaka på måndag.
För övrigt så är kineser riktigt trevliga och hjälpsamma, men dom här två nissarna är ju sååå okompetenta så jag borde inte ens vara överraskad längre.
one small step for man, one giant leap for me!
Nu är man färdigprövad! Och jag briljerade på sista provet! Oj vad bra det gick! Men det viktigaste (om man får vara skadeglad) är att det gick så illa för mina klasskamrater! Jag tar tillbaka det jag skrev igår att det lönar sig inte att kolla upp allt i sista timmen, det gör det verkligen. Hade allt ganska friskt i mitt minne och fick gratis poäng på saker jag egentligen inte förstod. Men stolt är jag för att mobilen inte kom fram och jag övergick till fusk. Just det! Jag är Chilenare och jag fuskade INTE! Inte varje dag det händer! Jag har faktiskt aldrig fuskat! (förutom dom gångerna som jag påstår aldrig inträffat) Känner mig som jag vann ett viktigt val eller något, fick precis samtal från klasskamraten som gratulerade mig för segern! One small step for man, one giant leap for me! Det känns bra, tre terminer och totalt nio prov och jag spöar henne hårt på sista, det är en fin seger!! Nu är Wanli University och Ningbo slut för min del. YES!!
sista tentan
Tjaba! Det är fortfarande tentadags i Kina och jag har gjort två av tre prov och jag har precis insett att det inte funkar att plocka upp boen och läsa in allt sista dagarna innan provet! Det kommer jag iof på varje gång det drar ihop sig till prov. Men aldrig tycks mitt beteende ändras. Men jag ligger förvånansvärt bra till inför imorgon. Klockan är snart 22 här i Kina och provet är om 2+13 timmar! 15 timmar! Så om jag sover 8 av dom timmarna så man känner sig pigg och kry till provet, så har jag typ en massa timmar till att läsa på. Det är bara sju kapitel i boken man ska plugga in, så det gör jag först. Det är texter om allt möjligt man ska memorera, för man vet inte vilka två som kommer hamna på provet. En text om gamla Beijing som är ganska tråkig. En text om en fin affärsbiträde, den är väldigt kul läsning. En om posten och vad sånt kostar och hur man postar, TRÅKIG!!! En om filosofen och författaren Lu Xun som gjorde massa coola saker och dog ung. En om vad som kan hända när man cyklar för snabbt och krockar! Plus listan på tio punkter man ska tänka på när man cyklar för att olyckor inte ska inträffa. En om ett bröllop som är annorlunda. En om ett gammalt par som lär sig fotografera. En om en kille som samlar nyckelknippor. En om internet! Plus ett par till.. det är många texter! Men de känns som om jag har koll och eftersom lärarna är förutsägbara så kommer frågorna till texterna vara de samma som från boken.. så det är dessa man måste plugga (och det handlar om att kryssa rätt eller fel).
tentadags
Nu var det jättelänge sedan jag skrev något hör, i min kära virtuella dagbok. Det är ju tenta dags och jag har precis klarat en. Eller klarat kanske inte är rätt ord, för resultatet vet jag inte än, så om jag klarat mig eller ej får jag veta senare i veckan. Två tentor kvar! Imorgon och i övermorgon. men som tur är, så var var den tuffaste av de tre avklarat idag. Grammatik och sådant strunt som inte ens kineser kan följa. Imorgon är det lyssnings-provet och jag har alltid klarat mig bäst på de proven, så den är jag inte orilig över. På onsdag är det sista, det är skriv-provet. Tecken och sånt! Och som tidigare: om kineser inte brr sig om att lära sig skriva så varför ska jag kunna? Det är sant, man har sedan länge lagt undan pennan här i kina också och ersatt den med tangentbordet, och den funkar precis som vanligt. Så den kommer bli tuff.. Men jag tror på mig själv, har min egen hejarklack här, det är kul! Jag känner mig typ 10 kilo lättare nu efer första provet, för nu vet jag att jag inte kan förändra resultatet längre så ska sluta tänka på det. Nu blickar jag framåt och lite till sidan om, då jag har lätt att tappa fokus på vad jag bör göra! Det är soligt i Ningbo och jag hatar staden mindre idag! Som min 拉拉队 säger; 加油！ 加油！
Dagens ord;
加油 (jia'you) Kom Igen! Kämpa!
拉拉队 (la'la'dui) Hejarklack
war games
Förr i tiden så var vintern en tid då man vilade och krig pausades till lite behagligare tider för att fortsätta dödandet. Men det var länge sedan det var så egentligen, man har ju stratesigkt använt sig av frusna floder och sjöar för att upprätthålla kontroll över Leningrad från tyskarna över vintern och man har korsat ett fruset Östersjön för att ge sig på danskarna, eller var det tvärtom? Dom här soldaterna i alla fall, dom skulle klara vilken snöbollskrig som helst. Dom är koreaner, dom är knäppa. Det här är i alla fall en övning och dom här är soldater.
epic fail
Jag borde vara stressad! Nu är man endast 6 dagar från att tvingas bevisa vad man lärt sig under det senaste halvåret. Just det, det är tentadags! Jag skall prövas! Men jag är inte nervös. Jag har lagt märke till att jag inte kan ett smack och kommer säkert göra en "epic fail" för att använda lite nya hippa ord. Jag är inte nervös och ej heller vilja att plugga. Min koncentration går till annat, det går till kylan. My god! Så kallt det är i det här förbannade rummet. Klassrummet. Man sitter där, stilla, försöker hänga med, men det enda man tänker på är den varma lunchen man kommer äta efteråt. Man ser en mening som är grammatiskt inkorrekt och man ska korrigera den; omöjligt, eftersom det enda man tänker på är njurskadorna (eller är det levern?) man kommer få av den förbannade iskalla stolen man sitter på. Kineserna säger "men ni waiguoren har ju iaf kongtiao!" Då svarar man med att den gick sönder innan ens vintern kommit till Ningbo! Så lyxigt har man det, eftersom rummet används av endast en handfull elever så är inte det värt att fixa luftkonditioneringen. Medan Kineser klagar på 30 pers per rum så håller 30 pers iaf rummet varmt och skönt!
Dagen ord:
外国人 (wai'guo'ren) utlänning
空调 (kong'tiao) luftkonditionering
Twitter
The Party says; No twittering is allowed here!
översättningar
Översättningar är alltid kul! Framför allt tänker jag ju på dom lustiga kinesiska till engelska skyltarna och andra helt obegripliga översättningar som man kan få genom googletranslate och andra sådana onlineverktyg. Men vad som också är roligt och som man börjar uppskatta nu, ett och ett halvt år in i Kina, är de engelska till kinesiska översättningar som dyker upp och får en att le, både för sina dumheter och andra för sin klockrena briljans.
.
Den första översättningen jag hade glädje av var översättningen av Coca Cola som förr i tiden var översatt fonetiskt till 苦口苦辣 (ku'kou'ku'la) som ett steg att hindra spridningen av den läskande drycken? Vem vet! Men betydelsen av 苦口苦辣 är ungefär; bitter kryddstark smak. Det blev senare, genom ett genidrag över-översatt till 可口可乐 (ke'kou'ke'le), fonetiskt ungefär samma sak, men betydelsen ack så vinstgivande och marknads-stjälande. 可口可乐 betyder ungefär; kan göra munnen lycklig (min egen översättning). Genialiskt!
.
En annan översättning som funkar väldigt bra i dagens läge, efter oljeutsläppen i USA av BP är just namnet dom döpt sig till i Kina. BP är i Kina inte ens nära BP utan dom heter här 纳爱斯 (na'ai'se) som jag ärligt inte vet vad det exakt står för mer än att mittenkaraktären betyder kärlek, så är det mer hur det uttalas som lockar folket till att göra affärer med "nice" (det är engelska och jag vill inte behöva berätta vad det betyder).
.
En annan som fick tänka annorlunda var Mercedes Benz. De började med en fonetisk översättning av sitt varunamn och den såg ut så här; 奔死 (ben'si) som betyder rask död, det fick ju av förklarliga skäl ändras till 笨死 (ben'si) vilket var idiotiskt för det betyder just Idiot! Och ingen vill ju köra en Idiot-bil eller köra mot en rask död! Så dom slog ihop sina skallar och anlitade säkert en kines för att komma på den klockrena nya 奔驰 (ben'chi) som betyder Fart (verb) och plötsligt så blev det coolt att köra en Benz i Kina!
.
Det var allt för den här gången! Kommer leta efter fler såna här coola översättningar, för nu kan man uppskatta dom när man fatta lite mer! Eller som man säger i kina 越学越有意思 (yue'xue'yue'you'yi'si)! Som betyder; ju mer man studerar, desto intressantare blir det!
